I'll let you know

grejen är att ni inte förstår.
hur ska ni kunna göra det?
när inte ens jag gör det

helt plötsligt började jag skaka i hela kroppen, inte jättemycket, men det kändes i hela kroppen. jag mådde illa också. jag mår mycket illa nu för tiden. jag är nervös tror jag. klockan två hade jag inte lyckats komma till ro än utan satt på golvet på toaletten. sluta gråta nu tänkte jag, eller egentligen gjorde jag inte det, jag ville gråta mer, men jag ville inte väcka nån kanske. jag viskade saker som mamma och jag klarar det inte men ingen hörde. jag hatar det här, hatar det, när jag inte kan sova, tror att jag ska spy, för att min hjärna och kropp reagerar dåligt mot stress och nervositet. jag hatar att inte kunna vara som de flesta andra, utan vara tvungen att alltid tänka på äta regelbundet, ha tillgång till te, men om jag ska sova där, hur gör jag då? och tänk om jag mår illa? kronisk magkatarr och kolon irritabel tarm.

"Man måste lära sig att leva med det, det finns inget botemedel."

Jag vet att jag har det bättre än de flesta, jag måste bara få tycka lite synd om mig själv ibland.

(och tänk om jag inte kan åka tänk om jag måste åka hem tidigare tänk om jag ligger vaken och alla andra sover tänk om de blir fulla och jag är ensam nykter och tänk om jag inte tycker det är kul och tänk om jag får ångest och tänk om)

jag måste tänka om. nåt sånt sa hon, när jag ringde henne igår natt och grät i telefonen, som jag gjort förut, hon är bra att prata med då, säger förnuftiga saker, tvingar mig att förstå, tröstar.
jag vill inte börja gråta igen, så jag slutar skriva nu.

men jag kommer junte sluta me ren här bara för att jag haren ny.

jag är skitnervös inför filmen. tänk om jag sabbar det? jag är inte så bra som jag försöker inbilla mig, varför drar jag in mig i såna här saker? aaaaah, men ofta jag skulle ha sagt nej, gud va jag skulle ångrat mig. varför vill jag inte bli nåt vanligt" som typ sekreterare eller doktor?? jag kommer dö om jag inte får som jag vill och det kommer inte bli så bra som jag förväntat mig. jag kommer sitta i nån lägenhet helt ensam med inga pengar alls och inte få ett jävla ruttet statistjobb ens. bajs.

and I can hear'em shouting

när jag var på väg hem från stan cyklade jag förbi pappas gamla jobb, landstinget.
vad ser jag inte? en Avisbil med ett gäng ungdomar i, automatiskt tänker jag på parkförvaltningen, mitt förra sommarjobb. mycket riktigt, i förarsätet sitter min gamla arbetsledare, den hatade.
jag cyklar förbi, tror att hon såg mig och jag känner mig äckligt ond.
jag får behärska mig för att inte kasta huvudet bakåt och skratta högt och ondskefullt.

för övrigt är jag lite orolig för skrattet i filmen. det kommer låta falskt.

ursäkta, jag måste bara;
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHHAHAHAHAHHAHA

idag vaknade jag vid tolv och insåg att jag hade bråttom.
om jag ville hinna ta det lugnt och äta innan jag skulle iväg var jag tvungen att snabba mig.
motvilligt gick jag upp och åt frukost. tittade ut genom fönstret.
*suck*
det regnar.
aja, tänkte jag, det kan nog bli okej, jag längtade redan till duschen efteråt.
jag skulle på fotbollsträning by the way.
tjugo minuter innan jag skulle träffa de andra vid svampen kom jag på att det kanske var dags att åka.
jag tog ett djupt andetag och förberedde mig på en jävla massa regn.
cykla cykla cykla
jag kom i tid.
vi spelade massa fotboll, jag blev på dåligt humör och åkte hem.
det är inte erat fel, den här dagen var dömd att misslyckas.

och jag vet inte. det är så mycket jag inte vet. de säger att det blir bättre med tiden, att jag förstår senare.
men vad hjälper det
och jag vet inte. det är så mycket jag inte vet. jag förstår inte, och ingen kommer förklara för mig.
tänk om jag inte kan tänka mig att dö, men det jag mest av allt önskar just nu är att bli stor.
och jag vet inte. det är så mycket jag inte vet.
 jag grät för jag såg hur det skulle bli. jag grät och det fanns inget hon kunde säga för att få mig att sluta.


och kärlek då?
jag vet inte.
det är så mycket jag inte vet.

håll inte på och övertolka nu, jag gillar bara låten.

I aim at the first one who'll dare to stand still
Oh Lord, you're tension is making me ill
You've got no friends in your home, you'll got no family stone
You can't go: Yeah Yeah Yeah
Yeah Yeah Yeah
Everyone, in every town, on every boat, on every trip, the multi-talanted strip,
Will gather ?round you with coke and pain
The trees, ain't no doubt about
The seeds, I had no thought about
No, Yeah Yeah Yeah
Don't know why I can't locate this feeling, that I would rather be with you
It makes no sense, your'e crying out loud, that I may love you
This stress is wasting my emotions that I would rather be with you
Don't let them closer to this secret... that I may love you
Take ?em outa west, take ?em outa height, take ?em on a sweet ride
Those little angels are numbered nine
The colored TV once shined on desolation 15
They've got it! Yeah Yeah Yeah
Bust ?em in the light, bust ?em in the light, BUST ?EM IN THE DAYLIGHT
They ain't worthy being named as thieves
One of those shorties said hi up to the abbot who died
The rebound, Yeah Yeah Yeah
Don't know why I?
Now hear the bluebird whistle hymns like ?I would rather heal your wounds?
now hear the dark gun punching out, that I may love you

okej, men nu lägger jag ner. jag har tröttnat.
så jävla ovärt att lägga energi på. så jävla ovärd.

det känns bra att ha sommarlov. jag fick den skönaste känslan på länge nyss när jag instinktivt tänkte att det säkert var nåt jag var tvungen att göra, sen kom jag på att det är det ju inte. så jävla skönt.
jag är rätt nöjd just nu. men som Lillemor skulle ha sagt
"Men mamma, jag vill bli mer än nöjd!"

so, send in the next one, please.

SERIÖST, JAG FATTAR INTE
VAFAN ÄR DET HÄR
JAG FATTAR INTE
SERIÖST
VAD
VILL
DU
MIG

haha, trodde jag på det där själv eller? maha jag är kanske lite för impulsiv för mitt eget bästa ibland.
somedays aren't yours at all.
jag vill ha min dag.
jag vill ha mina dagar.
kom och ge mig dom.

seriöst. jag tror jag ska sluta blogga.

crazy. nu är jag förvirrad. och det är baaara mitt fel jag vet.
jag vill sluta tänka på det här nu. jag vill inte, orkar inte mera.
JAG ORKAR INTE BRY MIG
men ofta jag inte gör det liksom.
fuck
fuckkkkkkk
jag gör det ju till en så stor grej.
knark. jag ska

Scenen är ett flickrum. På sängen sitter en flicka, hon är femton år gammal. när publiken går in spelas Abbas "SOS" och flickan tittar ner i golvet. Hon är "fryst".
Hon tittar upp mot publiken.

Flickan: till publiken
Här är ni nu alltså. Jaja. Välkomna då typ eller nåt.

Mamman in.

Mamman: Men gumman, har du inte tagit på dig klänningen än? Vi måste ju åka snart! Ska man alltid behöva säga till dig hundra gånger?
Hon fortsätter i samma stil, förmanar flickan om hur stökigt det är och plockar samtidigt upp kläder och saker som ligger slängda på golvet.

Flickan: till publiken
Det här är min mamma. Det hon tjatar om är klänningen jag ska ha på mig på min konfirmation. Den är om två timmar. Hon vill vara ute i god tid säger hon.

Mamman: Ja, och sen måste vi ju hämta upp morfar också, skynda dig nu, ta på dig den här,
ger flickan klänningen
gumman, snabba dig.

Flickan: Mamma är lite av ett kontrollfreak, jag däremot kommer alltid för sent och jag har inte städat mitt rum sen förra julen.
vänder sig till mamman
Men gå då, så jag kan byta om.

Mamman ut.

Flickan: (suckar) Sådär är det alltid. Trots att jag är femton kan jag tydligen inte komma ihåg eller ha ansvar för något själv. Men det är inte mitt största problem. Jag är typ kär i en kille. Eller asså, kanske inte kär, eller jo. kär. Han går i min klass och är den populäraste killen på skolan. Såklart. Och han är inte kär i mig. Fuck! Jävla kukskitbajsäckel. Det är så orättvist! Jag som fick kaffe av nåt ungdomsförbund för att bekämpa rättvisorna och så blir det såhär. Fan.
Hon börjar ta på sig klänningen.
Okej, ska jag berätta hela historien? Vill ni höra? Okej, men det kommer ta en stund.
Hon knäpper klänningen och går ut genom dörren. Samtidigt som hon går snurrar hon scenen (tvåsidig med en vägg i mitten) och sovrummet försvinner. Fram kommer en utemiljö. Två tjejer sitter på en bänk och viskar högljutt, skrattar. Flickan in.

Tjej ett: Heeeej! Hur äre? Har du gjort engelskan?

Flickan: Det är bra, själv? Nej, jag hann inte, men jag skiter nog i den.

Tjej två: Visste du att det är fest i grannskogen på lördag? Jag fick reda på det nu av Nicklas.

Flickan: Oj, nej, det visste jag inte, men va kul! Har ni nåt att dricka?

Tjej ett: Jag vet inte, Björn kanske kan fixa, men vi får se, det fixar sig. Men det ska vi inet tänka på, det vi ska fokusera på är att hitta ett strul till dig!

Flickan: Va? Neeeej, asså, seriöst tjejer, nej jag orkar inte, strula ni.

Tjej två: Men lägg av, klart du ska strula, Nicklas kanske? Haha

Tjej ett: Nej men seriöst, vi fixar det.

osv

det här känns konstigt.
but I can't say anything.no, I shouldn't.

honey I'm still free, take a chance on me

min födelsedag var bra. eller den var okej. jag var lite besviken när mamma inte ville fira mig(vi tog det idag) och presenterna var lite opersonliga. jag vet att det var vad jag önskat mig, men en handduk?
jag låter så jävla bortskämd jag vet, men förutom ilandsproblemen var det en bra dag. jag kom in på f-linjen, fick mvg i svenska a och köpte min biljett till peace and love. sen åt jag på max också. det var skitgott och vi hade jättekul. på kvällen såg jag pirates 3 med jenny å anton. den var okej. inte lika bra som de andra två men johnny depp lyckas igen.
anton var smartaste killen och fixade ton med gratis popcorn och sånt till oss.
och nu idag har jag blivit firad igen. två gånger.
det känns som att alla har fått sommarjobb, förutom jag. bitter.
jag har fått ganska mycket pengar visserligen. så jag klarar mig nog. gör jag väl alltid.
jag lyssnar på abba och fortsätter döskriva på det här blogginlägget som lär bli långt och tråkigt men jag har tråkigt.
jag har ofta tråkigt har det konstaterats. ja, det stämmer väl. det är nog för att jag är så rastlös. jag kan inte sitta still för länge och det måste hända saker hela tiden. crap.
jag borde gå ut.

hon trycker på "spara & publicera" och lämnar rummet. musiken tonas ut.
gradvis mörkt.