I'll let you know

jag är supertrött och superuttråkad.
två föreställningar (ja, eller "rep med publik") igår och två idag. två imorrn, och i övermorgon och i överövermorgon.
det är sjukt kul men utmattande. jag gillar fredrik, han är så fin på nåt vis.
jag kommer sakna honom, och allt det här, när det är över på lördag.
våran grupp har blivit jättetajt och åsa är den bästa i hela världen.
men jag kommer ju ha fullt upp liksom. arns cecilia-rep en gång i veckan, och ett extra redan på söndag.
förhoppningsvis hinner jag inte sakna det så mycket.
men som sagt, jag är supertrött, av ovannämnda anledningar och superuttråkad för att, jag vet inte faktiskt.
jaja, snart kommer pappa och hilja hem, och förhoppningsvis har de massa godis med sig till mig.
under tiden tittar jag på vänner.
chip och hej

-where's emma?!
-don't ask me, I was in there canoodeling you!

I've got to run away

min kille

divorced, beheaded, died
divorced, beheaded, survived

schysst kille.

idag är det söndag och jag pluggar
idag är det söndag och jag lyssnar på lars winnerbäck av nån anledning
idag är det söndag och jag är trött på nudlar
idag är det söndag och

igår var det lördag och det var första repet av Arns Cecilia
igår var det lördag och jag cyklade över hela stan
igår var det lördag och

i förrgår var det fredag och min mobil blev stulen
i förrgår var det fredag och jag grät i min garderob
i förrgår var det fredag och vi såg på film

min mobil är stulen.
tack, tack det behövde jag verkligen.

du kommer bli så bra.

när jag ska sova, och vet att jag måste sova mycket för att orka nästa dag blir jag stressad,
stressad och frustrerad för att jag inte kan somna direkt, sen ligger jag och stressar att jag måste somna och då somnar jag inte på flera timmar.      
jag har aldrig sagt att jag inte är dum i huvudet.

idag har jag:

-tappat min mobil i en vattenpöl
-grälat med min mattelärare
+/-nästan gått med i försvaret
+fikat med jenny, indra och ida
+tvättat (!)
+ätit chips
-nästan pluggat
+lagt fram sakerna jag behöver för att plugga så att jag ska tvingas göra det när jag skrivit klart det här

idag ska jag:

#plugga
#städa (not gonna happen)
#sova tidigt

idag vill jag:

->sova
->få bort plugget
->kramas
->ha mer chips
->lite godis vore också gott tack
->att min mobil ska gå sönder, fast att det inte ska vara mitt fel, så att jag får en ny
->bli en bättre människa
->skriva så långt jag kan så att det tar mer tid så jag kan skjuta upp plugget till imorgon för att jag måste sova

idag måste jag:

! plugga
! sova
! sluta skriva

miss you

Han hade lite extra vax i håret den här kvällen. Man vet ju aldrig, tänkte han. Hon kanske skulle vara där. Men vafan, hon kommer ändå inte lägga märke till mig, sa han till spegeln och tvättade händerna. Det var henne han hade drömt om sedan balen i nian. Hon hade blivit balens drottning och han hade sett henne för första gången. När hon stod där på scenen och rektorn satte plastkronan på hennes huvud var det som att någon hade tänt en tusen watts strålkastare bakom henne. Hon hade ett eget sken, en egen sol runtomkring sig. I alla fall i hans ögon. Nu, när de snart skulle sluta trean på gymnasiet var strålkastaren starkare än någonsin.

De gick inte i samma klass, men de hade franska tillsammans, två gånger i veckan. Han kände sig som en naiv åttondeklassare typ, när han tänkte på hur de två gånger fyrtio minuterna i veckan lyste upp hans liv. Han hade haft tjejer, det hade han, men han visste att det skulle vara en helt annan sak med henne. Han bara visste det. Och i kväll kanske det skulle hända nåt. Äsch, inbilla dig inget, tänkte han och drog på sig sina Vans. Han sa hejdå till sin mamma, som satt och tittade på Antikrundan i vardagsrummet. Han skulle hem till en kille i sin klass, Henrik, som hade fest. Han hade en halv sjuttis vodka inlindad i en tröja nerpulad i ryggsäcken. När han kom in i vardagsrummet såg han henne direkt. Strålkastaren var med henne överallt.

Hon satt i en soffa med några av sina vänner han kände igen från skolan.
Tja! Henrik hade kommit fram till honom, en öl i vardera hand, han erbjöd honom en, men han tackade nej, sa att han hade egen dricka, skulle bara gå och hämta nåt att blanda med.
När han gick förbi soffan kunde han inte låta bli att titta på henne, hennes sol lös så starkt. Hon tittade upp, kompisen brevid hade sett att han stirrade och knuffat henne i sidan.
Hon fnissade till, Vill du nåt eller? Asså, jag menar, har du ätit glosoppa till middag eller? Hennes vänner skrattade rått.

Han fortsatte gå utan att vända sig om, men hörde fortfarande hur de, uppenbarligen fulla, skrattade åt honom. Han var förvånad över det kalla, elaka i hennes röst.
Det var som att det blev mörkare i rummet ju mer de skrattade. Det tog ett tag innan han förstod att det var strålkastaren som slocknat.

jag orkar snart inte mer och nåt jag vet säkert är att det kommer just mer.
mer av det roliga förstås, men mest av det jobbiga.
arn kommer ta massa tid, men det är förhoppningsvis mest roligt.
skolan kommer ta ännu mer tid och det är det jag inte vet om jag orkar.
jag orkar inte bara.
min kropp säger emot och min hjärna låser sig.
jag är seriös, jag är faktiskt inte bara lat, jag förtränger att jag har läxor, jag drar ut på det in i det sista,
jag bryr mig knappt ens längre.
jag vill inte jag orkar inte
det är så mycket kritik från olika håll
det är så mycket förmaningar
det är så mycket krav
det är så mycket
att snart försvinner jag
och kommer inte tillbaka