it's a fine line, between pleasure and pain
jag försökte övertyga mig själv att det var bra
att det är okej
jag försökte och det gick åt helvete
jag vet att det är dåligt
jag vet att jag mår dåligt
men det finns ingen knapp
inget nummer jag kan ringa
inget magiskt piller
det är en återvändsgränd
och jag ber mig själv att gå tillbaka och ta en annan jävla väg
men hur töntig metaforen än är så fortsätter jag dunka knäna i stenväggen.
på nåt vis hoppas jag väl att jag ska kunna få ner väggen
men du vet, jag har så svaga knän
det är inte långt att gå, från lycka till skrapsår på knäna