och bamse är dum i huvudet

okej jag kanske är en dålig människa som gråter över nåt så materialistiskt som en dator, men jag skiter fullständigt ärligt i vad fan ni tycker.
om det inte funkar imorgon, måste han skickas iväg igen och då försvinner antagligen allt jag har på datorn.
i manualen råder dom en att göra backup-filer, men hur kan man göra det när det inte går att starta datorn och alla mina bilder kommer vara borta. alla mina låtar, alla filmer, alla dokument och alla mina bilder.
jag kanske är en dålig människa men det gör mig ledsen.
 
bruce håller på att dö och han tar allt med sig.

I'm so young, I'm so god damn young

när blev jag den som var dum
när blev allt mitt fel

young boys and older women

va ere här jag håller på med?
äldre ska det vara, inte yngre.
vi ser imorrn va?

Doch vor der Kamera da zeigt sie was sie kann

image68

han stack till norra bro. sluta skrämmas sådär.

ibland vill man bara sluta älska

snälla kom tillbaka.
förlåt
snälla, kom tillbaka, vart är du?
vart är han, ge honom tillbaka till mig
kom tillbaka
kom tillbaka
varför, har du gått tillbaka?
men varför ringer de inte då??
jag blir nervös, rädd.

herregud, låt honom inte vara död


happy endings

Mr. Kelley, I will just start by saying that I love Ally and I really think she's a masterpeice. however, that is not why I'm writing to you. I've seen the last episode a couple of times and it really makes me upset that ally never settles with a man. okay, I can take that she couldn't have billy, I can take that she couldn't have larry, but victor... please Mr. Kelley, you must understand that it doesn't feel like a proper closure. so much of her life has been about guys, that I almost feel offended when she in the end doesn't settle with one. as an end. I understand that maybe you wanted to leave it open for us to imagine what happens then but I still feel kind of offended that the end is so sudden. after all these years with ally, I kind of wanted a happy ending. as happy as it can be with her, at least. maybe it's too late to say anything now, but I'm really sad that it is ended this way. it's not fair. not just the victor part, but also that it just end in her saying "I'll be okay, why else would I be crying?" I'm sorry, but after all this, after all these years, and it ends just like that? I'm disappointed, I guess. I wanted the happy ending, maybe not the fairytale one, but happier and more than just her leaving. how does it feel for you to just end it with her leaving just like that, no closure?
I hope you answer this, at least read it, otherwise I'm afraid I'll be even more disappointed in you than I already am.
Yours sincerely, Amanda Ekblom Käck, seventeen years old, Örebro, Sweden.

jag är bättre än så

jag har kommit på vad det är.
grejen är att det alltid är på dina villkor.

jag är också en blogghora.

Hans-Peter Öhman.
mannen, legenden, myten.
det är många som frågat mig "vem är den där hasse egentligen?" och "varför är han så mystisk?" ja, jag tänker inte ge er något svar här idag, för uppriktigt sagt, vet jag inte. han har alltid varit ett mysterium, dock har jag lyckats lära känna honom så väl att jag kommit underfund med många av hans hemligheter, och han med många av mina.
hur som helst, han är en av mina finaste vänner och en dag blir han en stor dramatiker (i höst?) men han kommer alltid förbli en gåta..."hur lyckas han?" "hur kan han vara så spännande?" "blir han nästa ingmar?" ja, många frågor, kommer vi att få svar på dem? det får framtiden utvisa.

en krona och en klapp på kinden, hosta upp dem big guy!

ps. han är söt också. ds.

stand up, and tell me what I'm doing wrong

jag vet inte. jag vet inte om du är bättre än mig. jag nedvärderar jämt mig själv, men frågan är om inte du gör det också. är det meningen, ska det alltid vara såhär, är det värt det jag tror inte jag är värd det, jag vet att jag är det men jag tror inte på mig själv. jag litar inte på att jag har rätt. jag har ramlat ner i en svacka nu, och mitt ansikte bränner av det salta från tårarna. allt jag hatar med mig själv, med mitt liv, med min tillvaro är här nu och slår mig i ansiktet tills inget kan få mig att sluta gråta. samtidigt vet jag att jag inte behöver känna det här. för jag kommer säkert hitta någon. nån kommer jag hitta, och det kommer vara bra. i alla fall ok. även om jag är besviken på att den här känslan av att vara helt ensam inte förvinner. grejen med den känslan är att jag projicerar den på mig själv eftersom jag anser mig mindre värd än andra, till exempel de jag tror känner mig bäst. det gör de, de känner mig så pass bra man kan göra. jag är besviken över att ingen känner mig bättre än det. jag är besviken över att jag inte låter nån göra det. jag är besviken över att jag inte känner mig själv.

det slår mig i ansiktet, men jag får inga blåmärken som rättfärdigar gråten eller smärtan.


fever fever leave my heart alone

image67

om jag skulle fråga dig, vad du vill med mig, skulle du kunna svara?