I'll let you know

det är inte så att jag hatar livet, men jag hatar människorna.
jag hatar oss människor som förstör oss själva, som förstör andra
vi förgör allt vi rör och det vi inte ens har sett
vi fördömer människor vi aldrig pratat med, för att de inte är som oss
vi dödar djur och växter för att vi anser oss förmer än dem.
jag hatar oss
jag vill inte vara en av oss
vi är vår största fiende och när vi inser det äntligen är vi döda, utrotade, när vi kanske äntligen kommer på att det inte är bra det vi håller på med är allt borta, allt liv, all skönhet, all kärlek

nej, det är inte så att jag hatar livet, men jag hatar det vi gör med det.

you say sit down, it's just a talk

för att sätta mina tår i rörelse
har jag bestämt att jag ska förändra mitt liv
för att sätta mina tår i rörelse
ska jag gå med större kliv
för att sätta mina tår i rörelse
för att sätta mina tår i rörelse

och kanske följer resten av kroppen med.

hon vänder sig snabbt. ingen där.
såklart, hon är bara paranoid, som vanligt
men efter sjunde maj tycker hon att hon har rätt att vara det, efter sjunde maj har hon rätt att vara rädd.
det var varmt den kvällen, hon gick hem från en fest nånstans, hörde steg bakom sig, springande, bakom sig, nej, efter sjunde maj är mörker endast ett gömställe för någon som vill henne illa.
hon ökar takten, kastar ängsliga blickar över axeln, självförsvar; hon var sjuk på den idrottslektionen,
överfallslarm; det har aldrig blivit av att hon skaffat något
så hon snabbar på stegen, det är bäst så, ju fortare hon kommer hem, ju fortare är hon säker.
igenom parken nu. inte långt kvar, där, där bakom buskarna, där kanske någon gömmer sig,
hon försöker se oberörd ut men kan inte låta bli att stirra frenetiskt in i det mörka. ingen där.
sista biten springer hon, dörren upplåst, tur, nycklarna ligger längst ner i väskan,
hon borde lära sig.
snabbt in till sängen, sätter sig och andas ut
fånigt, tänker hon, men de söndertrasade kläderna nerpulade längst ner i lådan påminner henne om sjunde maj
och när hon lägger sig den kvällen släcker hon inte lampan
och när hon lägger sig den kvällen kommer sjunde maj tillbaka så fort hon stänger ögonen.

det är, jag vet inte
glad är jag,
för hur det är nu
men nöjd,
jag vet inte
men kommer jag nånsin bli nöjd,
jag vet inte.