Jag i "Markisinnan de Sade"

48621-3


Påsklov....What difference does it make?

Ni vet antagningsprovet på Gotland jag skrev om?
Jag fick veta poängen idag.
Jag fick 320 av så många möjliga....
Det som förvånade mig mest och det jag har lagt mest energi att fundera över är att främmande människor, såna som inte genetiskt är tvingade, tyckte om mig, tyckte att jag var bra.
Det är någonting jag inte kan få in i min skalle, att någon som inte måste säga att jag är bra (kompisar, familj) ändå tycker det, på riktigt.
Det känns konstigt.
Jag kan inte förstå det riktigt.



I went down to St. James Infirmary
to see my baby there
She was stretched down on a long white table
so sweet, so cold, so fair
Let her go
let her go
god blessed
wherever she might be
you may search all the wide world over
you will never find a girl as sweet as she.

Chris Barber


VÅÅÅÅÅÅÅR!!!! Eller inte.

Igår gick jag på stan med några av De Underbara, det var vår!
Men när jag hade lämnat dem för att gå vidare hem till den snälla styvmodern (hehe) börjar det självklart att regna!!!
Så går det när man inte följer med sina vänner till Stadium...
Aja, idag ska jag i allafall titta på världens kanske snyggaste kille, eller, nej, men en av världens snyggaste...!
Jag hoppas att våren infinner sig på riktigt idag, det ska vara fucking vårkänslor, vårsippsjävlar(det har jag nog sagt förut) och VARMT! För i helvete!

Shit, jag har ont i huvudet.

Der Erlkönig

Wer reitet so spät durch Nacht und Wind?
es ist der Vater mit seinem Kind
Er hat den Knaben wohl in dem arm
Er fasst ihn sicher. Er hält ihn warm.

"Mein Sohn, was birgst du so bang dein Gesicht?"
"Siehst Vater, du den Erlkönig nicht?
Den Erlkönig mit Kron' und Schweif?"
"Mein Sohn, es ist ein Nebelstreif.

"Du liebes Kind, komm, geh mit mir!
Gar schöne Spiele spiel ich mit dir!
Manch' bunte Blumen sind am den Strand
Meine Mutter hat manch' gülden Gewand"

[...]

"Ich liebe dich, mich reizt deine schöne Gestalt,
und bist du nicht willig, so brauch' ich Gewalt!''
"Mein Vater, mein Vater, jetzt fasst er mich an!
Erlkönig hat mir ein Leids getan!''

Dem Vater grauset's, er reitet geschwind,
Er hält in Armen das ächzende Kind,
Erreicht den Hof mit Mühe und Not;
In seinen Armen das Kind war tot.


Goethe