I'll let you know

when I woke up tonight I said I'm going to make somebody love me
now I know that it's you, you're lucky, lucky you're so lucky.

jag förstår inte, och kommer aldrig förstå
hur du tänker
varför du gör så
varför du inte gör så
hur du tänker

men jag vill

och om världen ska bli lika för alla måste vi sänka vår livsstandard avsevärt
eller så måste vi stanna i vår utveckling tills de fattigare länderna kommit ifatt en bit
för vi vill att hela världen ska vara en hel värld.
inte uppdelad i väst och u
det är i alla fall vad jag vill
välgörenhetsinsamlingar och galor i all ära, men det hjälper inte så mycket.
"skänk pengar till de fattiga"
jaha, det håller ju kvar dem i behövande tillstånd, i måste hjälpa dem att bygga upp sina egna land, sätta upp en regering och kunna sälja sina varor och tjäna på det, kunna leva på det.
varje dag ska inte vara en kamp för överlevnad.
jag blir så arg
de kommer aldrig kunna betala tillbaka sina skulder, acceptera och skriv av dem.
kom igen nu

förstår ni inte
förstår ni inte, varför förstår ni inte
jag är också bra
jag är bättre än många
men ni förstår fortfarande inte.

is it bad luck or do I have to change

det här känns inte helt bra.
jag vet inte riktigt vart jag har mig själv, trots att jag har fastnat i gamla spår.
det här nya känns så bra, för det tar bort en del av rädslan jag hade, men inte allt.
jag vill fortsätta träffas liksom, och det känns lite komplicerat.
nu är hela det här över, och det känns jobbigt.
jag vet vad jag vill men inte om jag klarar det.

http://www.youtube.com/watch?v=ihmCPvGFmYQ&mode=related&search=

jag älskar henne, kolla di levas video också, som jenny sa.
ÄLSKARN

ibland förvånar jag mig själv. bra och dåligt.
ibland förvånar jag mig själv över att jag förvånar mig själv. bra och dåligt.
jag tänker sova nu.

jag är så trött att när jag nyss bråkade med pappa om jag vet inte vad hittade jag inga ord och kunde inte få fram det jag ville säga.
jag är så trött att min lärare idag, upprepade gånger, frågade mig hur det var, sa åt mig att gå och sätta mig och hämtade vatten. "Du ser så blek ut, är det säkert att du bara är trött?"
jag är så trött att jag blir irriterad på människor jag egentligen tycker om, för att de typ bryr sig.
jag är så trött att jag ältar och tänker, väldigt, väldigt för mycket.
jag är så trött.

köttbullar till lunch. det fanns inte mycket hemma att äta så jag stekte några.
efter fyra stycken stockade det sig i halsen och jag slängde resten.
jag är ledsen att jag inte åt mer men jag kunde inte.
i spegeln ser jag smal ut. smalare än jag trodde.

på nätterna förvandlas blommorna på min tapet till ansikten och tar sig in i mitt huvud
samtidigt som myggorna tar sig in i mitt blod.
jag vill inte säga att jag håller på att bli galen men jag tror det.
om jag inte redan är det förstås.
det är när tankarna är för många och jag inte kommer ihåg
om jag drömmer eller om det är verkligt som det är läskigt.
och det är då jag behöver dig.

kolla på dagens

-jag misshandlar mig själv med hopp och fantasier
-från poesi till prosa

-if I'd stop lying I'd just disappoint you

men ett liv kan inte vara poesi. det måste vara prosa.

klimax med denna visa är;
bli aldrig i en pojke kär
skaffa dig en hobby och bli vid den
jag för min del har teatern

oh crap

och det här är en till nedgång.
anledningen att jag tar det så hårt är att jag inser hur dum i huvudet jag är och att jag inte kan göra något åt det.
jag tänker för mycket, tänker för mycket, tänker för mycket
på fel saker, fel synsätt, fel väg
jag tänker för mycket och jag har alltid varit dålig på meditation, jag menar, man ska ju tömma sitt huvud på tankar och det lyckas jag aldrig med.
samtidigt som jag vill tänka och dramatisera och fantisera för att det känns bra vet jag att det är dåligt och min fantasi är faktiskt för bra för mitt eget bästa.
det är nu som inget, inget hjälper. förutom bekräftelse på hoppet att jag har fel.
jag vill veta nu, nu, om det är värt det. jag vill veta idag.
jag vill veta mitt eget bästa och rätta mig efter det.
jag vill känna såhär på riktigt.
jag vill ha det som man ser på film.
jag vill ha dig.

nu startas det igen.
amanda, det här är inte bra.
pratar till och med med mig själv i tredje person.
jag har alltid varit övertygad om att jag är ganska mycket konstigare än alla andra, asså, tänkt annorlunda
jag har aldrig varit mer övertygad än nu.

ahmen seriöst. jobbiiiiiiiiigt!
fast kul, fast inte han, men han.
kryptiskt är bra för mig, inte för dig.
om jag känner på min mage, det känns inte som min hud.
om man tänker på det, fokuserar liksom, kan man tänka sig att sin hud är någon annans.
efter ett tag förvinner känslan av att man har någon hud.
om jag har ingen hud på min mage, eller jag har hud men den är inte min.
om jag blundar och fokuserar liksom, det är inte min hud.
det kanske är din, eller din sysslings, eller din mammas hundvakts.
sen öppnar jag ögonen igen, huden är där, den är min, känseln är min igen.

konstigt, hur det är ibland.

bruce's harddrive. thay can't open it. everything's lost.

got me a new one, they did.