I'll let you know

^{jag vet inte. jag vet inte om du är bättre än mig. jag nedvärderar jämt mig själv, men frågan är om inte du gör det också. är det meningen, ska det alltid vara såhär, är det värt det jag tror inte jag är värd det, jag vet att jag är det men jag tror inte på mig själv. jag litar inte på att jag har rätt. jag har ramlat ner i en svacka nu, och mitt ansikte bränner av det salta från tårarna. allt jag hatar med mig själv, med mitt liv, med min tillvaro är här nu och slår mig i ansiktet tills inget kan få mig att sluta gråta. samtidigt vet jag att jag inte behöver känna det här. för jag kommer säkert hitta någon. nån kommer jag hitta, och det kommer vara bra. i alla fall ok. även om jag är besviken på att den här känslan av att vara helt ensam inte förvinner. grejen med den känslan är att jag projicerar den på mig själv eftersom jag anser mig mindre värd än andra, till exempel de jag tror känner mig bäst. det gör de, de känner mig så pass bra man kan göra. jag är besviken över att ingen känner mig bättre än det. jag är besviken över att jag inte låter nån göra det. jag är besviken över att jag inte känner mig själv.}

det slår mig i ansiktet, men jag får inga blåmärken som rättfärdigar gråten eller smärtan.