this might go on forever

köttbullar till lunch. det fanns inte mycket hemma att äta så jag stekte några.
efter fyra stycken stockade det sig i halsen och jag slängde resten.
jag är ledsen att jag inte åt mer men jag kunde inte.
i spegeln ser jag smal ut. smalare än jag trodde.

på nätterna förvandlas blommorna på min tapet till ansikten och tar sig in i mitt huvud
samtidigt som myggorna tar sig in i mitt blod.
jag vill inte säga att jag håller på att bli galen men jag tror det.
om jag inte redan är det förstås.
det är när tankarna är för många och jag inte kommer ihåg
om jag drömmer eller om det är verkligt som det är läskigt.
och det är då jag behöver dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback