I'll let you know

han skäms för mig, sa han. att han inte vill att någon ska se att hans dotter har sådana kläder. med hål i. att det ser för taskigt ut. varje gång. för taskigt. han skäms för mig. "ser ju ut som barnen på frostmofjället" säger han i ett försök att skämta. hon skämtar också om det, för att få mig på bra humör igen. hon vet att jag tycker om när hon skämtar.
men det var inte kul och jag svarar ironiskt.
"du ser ju för taskig ut."  "det är ju så att man skäms för dig." och sen ett skämt.
och jag låtsas bara bli sur och går in på mitt rum.
jag råkade åka en busshållplats för långt och var tvungen att gå förbi kyrkogården på väg tillbaka.
det var bedövande. jag tittade in genom fönstren på dörren till kyrkan och där inne satt massor av människor och bad, alla tillsammans, eller de kanske sjöng. hela kyrkan var upplyst av ljus och dova lampor. utanför var det mörkt.
jag gick förbi.

jag önskar att du inte skämdes för mig.