I'll let you know

när jag cyklade imorse kände jag helt plötsligt hur mycket jag saknar det gamla.
jag saknar det så att det bränner.
hela grejen om du förstår, hela vi
allihopa, hela klassen, varje dag träffades vi
varje dag bråkade, skrattade och lekte vi
jag saknar er.
jag kommer numera mest ihåg det bra och det är vad jag vill minnas.
jag kommer ihåg mina och antons påhitt som, när jag tänker tillbaka på dem,
var mycket roligare än vi insåg
jag minns marmelad/ostmackorna vi åt varje tiorast med te eller kaffe till
jag saknar att vara trött på periodhäften
jag saknar att retas med lärarna vi egentligen bara ville se skratta
jag saknar er alltihop så att det gör ont
men jag vill inte tillbaka.