ser henne komma emot honom tills hon försvinner igen
om alla människorna i världen liknade varandra-utom två.
han ser på sig själv och sedan på betty, hennes händer försvinner i ett stort vitt löddermoln när hon diskar, men de finns kvar där under, det kan han vara säker på.
när hon sträcker fram de skrumpna händerna, lägger dem i hans knä och låter honom torka dem torra med kökshandduken och fingertopparnas hud sakta rätar ut sig, när hennes hud beter sig på det sättet vill han säga henne: vi hör ihop som hennes&mauritz.
de där ute är några andra. gå inte dit.
(...)
inuti kroppen lämnar mörkt röda eldkulor hjärtat och forsar ut, värmer upp händer och ben tills de bränner och brinner och glömmer sig.
händerna famlar, kroppen är en blind atlantångare och rök väller ur munnen i det upplysta mörkret.
namnlösa flickor ser på honom uppifrån, ned och igenom.
skinnet knottras och blickarnas små nålstick borrar sig fast på de ställen där det alltid gjort mer eller mindre ont.
bröstet fylls av våt cement, det hugger till och han vet inte om han brister eller stelnar.
ur "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket"
av Gunnar Ardelius
han ser på sig själv och sedan på betty, hennes händer försvinner i ett stort vitt löddermoln när hon diskar, men de finns kvar där under, det kan han vara säker på.
när hon sträcker fram de skrumpna händerna, lägger dem i hans knä och låter honom torka dem torra med kökshandduken och fingertopparnas hud sakta rätar ut sig, när hennes hud beter sig på det sättet vill han säga henne: vi hör ihop som hennes&mauritz.
de där ute är några andra. gå inte dit.
(...)
inuti kroppen lämnar mörkt röda eldkulor hjärtat och forsar ut, värmer upp händer och ben tills de bränner och brinner och glömmer sig.
händerna famlar, kroppen är en blind atlantångare och rök väller ur munnen i det upplysta mörkret.
namnlösa flickor ser på honom uppifrån, ned och igenom.
skinnet knottras och blickarnas små nålstick borrar sig fast på de ställen där det alltid gjort mer eller mindre ont.
bröstet fylls av våt cement, det hugger till och han vet inte om han brister eller stelnar.
ur "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket"
av Gunnar Ardelius
Kommentarer
Postat av: idaa
häftig text ..!
Trackback