Ur boken "Nu:"
Kärlek plus
då såg jag ditt ansiktes skärhet
så svindlande nära min hud,
och tystnaden bar i din närhet
på idel förtroliga bud.
hur hemligt men ändå fullkomnat
vårt möte i skymningen var
men vi vågade först sen vi somnat
Kärlek minus
se månens lysande skära
vandrar i tigande rymd.
hjärtat öppnas.du är nära
och ingen stjärna är skymd.
i natten den vårljuskorta
doftar det lilja och ros.
drömmen slocknar.du är borta,
och alla stjärnor sin kos.
Av Rudolf Linderius
då såg jag ditt ansiktes skärhet
så svindlande nära min hud,
och tystnaden bar i din närhet
på idel förtroliga bud.
hur hemligt men ändå fullkomnat
vårt möte i skymningen var
men vi vågade först sen vi somnat
i drömmen varandra ge svar.
(ja, det stämmer ju in på oss, eller hur?)
Kärlek minus
se månens lysande skära
vandrar i tigande rymd.
hjärtat öppnas.du är nära
och ingen stjärna är skymd.
i natten den vårljuskorta
doftar det lilja och ros.
drömmen slocknar.du är borta,
och alla stjärnor sin kos.
(detta stämmer alltför väl in på mig.)
Av Rudolf Linderius
Kommentarer
Trackback