das sind nicht zwanzig centimeter!

okej, det är såhär nu, att jag börjar tänka på det gamla. ok, jag vet att du inte tänker som jag, för jag är knäpp och tänker konstigt, men shit, och nej jag vet att du inte alls tänker på mig. alls, men vad fan var det där då?? visst det kanske inte var ditt fel, men ändå...ok, jag är DUM ihuvudet, men shit. och en annan sak, varför kan inte du sluta med det där? det är bara så jävla patetiskt, korkat och det biter inte på mig! SO WHAT!? jag bryr mig, jag vet att jag gör det, och jag blir illa berörd, men mest tycker jag att du är tragisk och falsk. jävla fjortis. ARGHHH

idag har jag inte vart något speciellt, mest bara hemma. jag har suttit och tänkt mycket idag. jag har kommit fram till att jag nog behöver en man som kan dra upp mig lite. jag behöver nog komma upp lite har jag kommit på. har ramlat för långt ner. snart når jag bottnen, och där vill man inte vara ensam. där är det mörkt och det finns ingen chans att man ska lyckas ta sig upp på egen hand. eller det skulle väl vara hulken då, eller nån.
nej, det går inte, och ju närmare botten man kommer desto mer behöver man någon som kan hjälpa en upp.
kasta ner ett rep. men sen är det ju upp till en själv att klättra. ja, du måste lära dig att klättra om du vill komma upp igen. det är viktigt. om du inte är hulken förstås.men jag är ingen hulk. och tur är väl det, för vem vill ha grön hud?

jag vet inte, men nu blir jag såndär igen, och det är farligt, för då gör jag saker jag inte borde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback