Midnattstankar
Tårarna som igår kväll blötte mina kinder
har nu torkat.
vitsipporna är inte häroch jag biter mig hårt i läppen
för jag vill inte bli sådär torr igen.
Min kudde är mjuk.
Paniken över livets komplikationer kvarstår,
trots att jag såg en vän le så underbart idag.
Din hud är också vacker i solsken.
Ditt skratt är fängslande, det klär mig i bojor.
Molnen som skymmer solen är nog inte elaka
trots allt,
de är nog bara rädda för mörkret.
Men om vi skulle rymma, du och jag,
då skulle kanske stjärnorna i dina ögon lysa mot mig igen.
Du skulle skratta och fängsla mig
bakom lycklighetens galler.
Du är så vacker med stjärnor.
Fängsla mig Ängel, jag behöver dina bojor.
Solen går ned över oss.
Kommentarer
Trackback