Löjliga lilla panikslagna jag

Jag läste det jag skrev sist och förfärades över min panik.
Jag kan nog erkänna nu att jag var lite löjlig, men jag hade verkligen den paniken så kanske inte.
Jag har insett nu att det jag panikade över då kanske jag borde vara glad över istället.
Jag ska försöka att inte utsätta de stackare som kanske läser min blogg för fler panikattacker men jag kan tyvärr inte lova något. man vet aldrig med mig förstår du.
men tro nu inte att jag är ett nervvrak, jag lovar att jag är lite lugn av mig, ibland i allafall.
Okej, nog om det.
Igår var några av mina kära vänner på en klassisk tonårsfest med sprit å skit, strul å kul.
Men Indrus hade inte så värst kul.
Hon ringde mig och jag tyckte så synd om henne.
Men det ordnade sig hoppas jag.
Hade velat rädda henne men kunde inte.
Fanns ingen telefonkiosk för SuperUrban att byta om i.

Nej men nu ska jag snart klä på mig ( jag är naken) hoho, nej byta om heter det.








Sune: Min jul ska va kul
min jul får inte va ful
som påsken är gul
ska julen va kul
och snön ska va vit
och om den är gul
 så har någon pinkat på den!

Håkan: kanske en hund.

Kommentarer
Postat av: -indra-

bara att höra din ljuvliga röst räddade mig! flumm :) haha, lite komiskt igentligen, för det mest flummig på hela kvällen var när mina älskoos typ var försvunna och jag försökte ha så kul som möjligt, ganska svåårt med en typ helt tröög marcus som snuffade oavbrutet och några rudbeckare som typ var lite osociala, en simon som typ var modigt förkrossad och en olliver som jag alldrig tidigare sett så tyst... åh, superurban, du räddade mig! haha


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback