I'll let you know

Jag vet att det numera är mitt fel.men vad ska jag göra.jag vet inte hur jag ska sluta tänka omedvetet. det går väl inte.jag förstår inte.och det är jobbigt som fan.jag klagar för mycket också.problemunge!!!!!!!!!!!!!!
(Förlåt anton, jag VET; bara ETT utropstecken) jag orkar inte med detta mer.ta mig härifrån, bort från mitt undermedvetna, rädda mig.eller skäll ut mig för att jag bara tjatar om i.landsproblem. vilket som.
jag vill inte va med längre och känner mig isolerad.från vad är jag inte riktigt säker men, kanske vanligt liv, utan att behöva få helveteskval för ett glömt paket kamomillté.så borde det inte vara.eller ska det vara så? Ska livet för mig handla om té, novalucol och "hjälp, jag ska sova över hos en kompis, va jobbigt, va ska jag äta?"Men om mitt liv ska bli så, vill jag gärna veta det nu, för isåfall tar jag livet av mig.nu.och försök inte stoppa mig.säg sanningen bara.om man inte har nåt sant att säga;håll käften. det tycker jag. men det behöver ju verkligen inte bara ha med det här att göra.funkar på allt.jag får panik bara av att tänka på riktigt på hösten.kommer jag verkligen klara det?är jag stark nog?eller kommer jag lida, av att vara borta från allt, av att kanske behöva erkänna att jag kanske hade fel. att erkänna att jag är svag.krypa till korset. ta alla grejer som "men, skulle inte du gå värsta scenskolan på gotland? skulle inte du flytta dit?"och blickarna som följer när jag berättar att jag inte klarade det. att jag helt enkelt var, och är, för svag, för ung, för liten.
ja.nu kanske ni förstår varför jag har magkatarr.eller så gör ni det inte.jag bryr mig faktiskt inte, för jag har så mycket annat att ha i hjärnan.om du kunde trolla, skulle du ta bort det onda då?nej, för du skulle inte kunna göra det.FÖR DET ÄR BARA JAG SOM KAN GÖRA NÅT ÅT DET.men jag vet inte vad.och så är vi tillbaka där vi började.alltid tillbaka, alltid i en cirkel. jag kommer aldrig fram till nåt. om du gör det, snälla berätta, så kan jag låtsas komma på det själv och bli frisk.(yeah, right)