I'll let you know

gjorde jag ett misstag? eller spelar hjärnspökena mig ett spratt?
jag vet, fantasibilderna är långt ifrån verkligheten, men om jag inte fått panik kanske det blivit så.
men jag vet nog inte förrän jag möter upp och ser.
kanske har jag ingen chans längre, troligen. men jag vet, det är nog hopplöst.
all you've got to do is hope.
mhm, men jag vet. jag vet så väl. och så blir det helgen då. men både det ena och det andra. lördag speciellt.
men aja, anledningen till att jag inte tänker speciellt mycket på det nu är att det var ett tag sen och jag har glömt hur det kändes. men jag minns din doft.
jag vet inte, jag vet nästan ingenting numera. jag har blivit nästan beroende av att skriva av mig här. och det är ju bra i och för sig, men vissa saker borde jag säga rent ut istället för att blogga dem.
men kom tillbaka...jag behöver. behöver dig nu. tror jag. för jag vet inte.
but just kiss me anyway. does not matter anymore.
jag vet tjejer, det kommer inte fungera, han har nog rätt, men jag vet inte vad jag ska göra just nu.
just nu vill jag hitta på nåt, men ingen finns. inne.
snart kommer ni dock:D hoppas jag.
min fina tapet.
den kommer bli ensam i mitt rum när jag flyttar. åh..jag har inte förstått än, vill inte förstå. jag VILL inte lämna allt detta, allt jag påbörjat. fatta; om tio dagar sitter jag i en bil, på väg mot mitt nya hem, min nya skola och mitt nya liv. mitt nya liv utan detta. utan känslorna här. sen kommer jag alltid vara en gäst.
hur mycket ni än försöker går det inte att ändra på. "Välkommen, du kan hänga jackan på galgen där."
jag vill inte vara den som hälsar på. jag vill vara en del i detta. en del i känslorna.
"Det var så kul igår, kommer du ihåg?"
Men då, då när vi alla var en gemenskap, vi alla. fan, fattar ni; vi var VI liksom! nu är vi inte vi längre.
nu börjar det. det stora äventyret. det riktiga. i alla fall för mig. det stora äventyret börjar nu.
och jag påbörjar det ensam.